Det är De Dödas Dag i Mexiko 1939 och den avsatte engelske konsuln Geoffrey Firmin hinner svepa tallösa drinkar i Malcolms Lowrys hyllade roman Under Vulkanen som utkom 1947 och nu utges på nytt i Modernistas serie av moderna klassiker. Konsul Firmin bor på det mexikanska höglandet i staden Quauhnahuac omgiven av bergskedjor och vulkaner på gränsen till utbrott. I ett sådant tryckande landskap utspelar sig en tillika kvalmig kamp mellan alkohol och liv. Det finns bara en vinnare och ingen räddning. I Under Vulkanen frambringar alkoholen en sorts determinism. Konsul Firmins beslutsångest är en plåga men inget riktigt kval, han är bortom valen och romanen är en ömsom omtöcknad ömsom redig väntan på eruption. Konsuln har en förmåga att dricka sig nykter och som den verklige missbrukaren han är, är det sinandet av giftet som gör honom sjuk. Han uthärdar inte abstinensen, han behöver en drink och varför skulle han inte ta sig en, "en klunk, bara som medicin: kanske två klunkar". Geoffrey Firmin avhåller sig aldrig.
Denna morgon, på De Dödas Dag återvänder Yvonne, konsulns fru, till Quauhnahuac. Hennes kärlek lever. Trots att hon har svikit sin man med en annan vill hon ha honom tillbaka och rädda deras äktenskap. Och konsuln älskar Yvonne. Han drömmer om att de ska lämna Mexiko för en liten stuga vid havet i ett nordligt land där det inte finns några frestelser men Geoffrey kommer aldrig kunna förlåta Yvonne tillräckligt djupt.
Under Vulkanen beskriver inte alkoholruset, den är i det. Språket är den berusades, det är upplöst, långrandigt och vilt associerande. På många imponerar Lowrys förmåga och skrivsätt, även på mig. Men det är ett språk som jag inte kan tränga igenom. Påfallande ofta är det skrivande män med en särkskild relation till ruset som talar om Malcolm Lowrys delvis självbiografiska roman. Ulf Lundell utgav 2007 till och med en samlingsbox under titeln "Under Vulkanen". Romanen är en ödeshistoria, mycket mer har jag inte att säga. Jag är inte kritisk, genomförandet är respektingivande och för en litteraturvetare finns åtskilliga symboler och allusioner att identifiera och tolka men något är mig främmande. Förfrämligandet är genomgående varför jag inte får mersmak. Det finns kanske något i essensen av Under Vulkanen som inte går att begripa om man inte helt upplevt berusningens fatala förtrollning. Av romanens popularitet att döma är denna dimmiga väg dock väl bevandrad.
Vilken kraftansträngning att gestalta alkoholens auktoritet så djupgående som Lowry gör! Bara läsningen är utmattande. Fyllan är inte romantiserad, utan alkoholen framträder i Under Vulkanen som den demon på vilkens altare allt kan offras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar