När Maurice Bendrix ser Henry på andra sidan the Common blir han stungen av svartsjukan. Han vill vända om, låtsas att han inte sett honom trots att synen är oåterkallelig och Maurice redan blivit påmind om Sarah genom hennes make och hans vän, tjänstemannen Henry. Maurice bestämmer sig så för att hälsa och Henry svarar med en överranskande tillgivenhet. De, som har all anledning att hata varandra, kommer, ska det visa sig, knyta ett alldeles omistligt band och förenas i sin kärlek till Sarah och mötet på the Common är början på slutet och inledningen till The End of the Affair (på svenska Slutet på historien), Graham Greenes roman som utkom 1951. Romanen handlar om den stora kärleken, den kärlek som drabbar en och inte kan väljas bort trots tappra försök till avslut. Maurice Bendrix och Sarah Miles möts under kriget och i skuggan av det ständiga larmet och bomberna älskar de varandra. Sarah säger att hon aldrig har älskat någon som hon älskar Bendrix och att hon alltid kommer att göra det. Tyvärr litar inte Bendrix på henne. Han är en svartsjuk man. En dag efter en bombräd lämnar Bendrix Sarah i sängen för att se efter skadorna utanför. En kraftig smäll får allt att rasa samman. Bendrix vaknar men vet inte hur länge han har legat i spillrorna och då han återvänder blodig upp till Sarah knäböjer hon framför sängen. Hans röst är en chock för henne som trodde att han var död. "Kärleken tar inte slut, bara för att vi inte ses. Människor fortsätter älska Gud hela livet utan att se honom." säger hon och lämnar Bendrix. När han så möter Henry är det första gången på två år. Henry är orolig för Sarah, han tror att hon bedrar honom. Misstanken väcker på nytt svartsjukan hos Bendrix som anlitar en detektiv att skugga Sarah.
Jag läser The End of the Affair för att få veta vad som ska hända och för att nysta upp vad som redan har hänt eftersom kronologin är bruten och berättandet startar i mitten av historien och hemfaller åt tillbakablickar. Litteraturvetaren Peter Brooks skulle beskriva det som Reading for the Plot. Att läsa för handlingen eller intrigen har länge betraktats som en simpel form av aktivitet och romaner som lockar med sin intrig i stället för sin ton, symbolik eller form tillhör ofta den lägre populärlitteraturen, för att inte säga kiosklitteraturen. Brooks analyserar handling och kronologi och ser det som berättandets design och intention och för därmed in intrigen i finlitteraturens salonger. The End of the Affair har en handling som driver läsandet framåt, det är en kärleksroman och en berättelse med existentiell och religiös problematik som kan läsas som en deckare. Det är en bro mellan olika genrer och läsningar, som varken gör avkall på spänning och flyt eller kvalitet och psykologiskt djup.
Maurice Bendrix är författare och romanens berättare och delar flera egenskaper med Greene själv. Till skillnad från i den filmatiserade versionen med Ralph Fiennes och Julianne Moore i huvudrollerna, är Bendrix i Greenes roman en antihjälte. The End of the Affair är trots sin rafflande intrig ingen äventyrsberättelse, lika lite en Bildningsroman. Bendrix mognar inte, i varje fall inte i avseendet att han lär från sina misstag och blir en bättre människa. Han blir bara mer och mer människa, mänsklig som kontrast till gudomlig. Bendrix är jaget utan behov av självförsköning, han har förlorat den kvinna han älskar, bevarande av värdighet framstår som obetydligt i jämförelse med den erfarenheten. The End of the affair är således också en berättelse om hat, smärta och destruktion, utan dessa ingredienser vore det en ointressant historia. Karaktärerna är välvilliga, de vill bara kärlek och i romanen finns ingen konkret antagonist. Ändå vållar de varandra lidande, de ljuger i förhoppning om att ställa ting till rätta och förlorar sin självbevarelsedrift. Greene åskådliggör den goda och alldagliga människans svagheter och oförmåga att styra sitt och andras liv.
Då Bendrix genom sin detektiv erhåller Sarahs dagbok tar romanen en ny vändning. Dagboken är införlivad i The End of the Affair, på så vis blir också Sarah jagberättare, hennes röst ger initialt klarhet åt det skedda och väcker hopp hos Bendrix, för vars svarsjuka det inte finns fog. Sarah har stått vid sitt ord och kärleken till Bendrix lever fortfarande men hon ser sig nödgad att kuva den. Då Bendrix låg livlös efter bomben kastade sig Sarah framför sängen och bad, som hon aldrig hade gjort förut. Hon bad Gud att Bendrix skulle få leva och att om Han lät honom leva skulle hon lämna honom för alltid. Hon skriver att hon är trött på att vara utan honom men hon har lovat. När Bendrix läser detta blir hatet åter till kärlek. Han ser ljuset och tror att de kan återförenas men han förhastar sig. Sarah har blivit en annan under de två förlorade åren, hon är bunden till den makt som gav Bendrix livet tillbaka. Sarah dras till religionen och Gud? Bendrix kan inte acceptera hennes omvändelse trots flera logiskt oförklarliga händelser. När Sarah plötsligt dör återvänder hatet. Bendrix börjar hata den Gud han förnekar men som tog Sarah ifrån honom.
I The End of the Affair utgår Graham Greene från en aspekt som motsäger en av vår tids rådande uppfattningar - att människan är herre över sig sjäv och sin egen lyckas smed. Både Bendrix, Sarah och Henry förlorar kontrollen, de kan inte förutse eller värja sig mot det som sker. Slutligen måste även Bendrix motvilligt godta möjligheten av en makt bortom människans. Försynens finger i det spel som är livet är ett centralt tema i romanen. I The End of the Affair tangeras alla religioners stora fråga - hur det kan finnas ondska och lidande om en god och allsmäktig Gud existerar.
Jag läser The End of the Affair för att få veta vad som ska hända och för att nysta upp vad som redan har hänt eftersom kronologin är bruten och berättandet startar i mitten av historien och hemfaller åt tillbakablickar. Litteraturvetaren Peter Brooks skulle beskriva det som Reading for the Plot. Att läsa för handlingen eller intrigen har länge betraktats som en simpel form av aktivitet och romaner som lockar med sin intrig i stället för sin ton, symbolik eller form tillhör ofta den lägre populärlitteraturen, för att inte säga kiosklitteraturen. Brooks analyserar handling och kronologi och ser det som berättandets design och intention och för därmed in intrigen i finlitteraturens salonger. The End of the Affair har en handling som driver läsandet framåt, det är en kärleksroman och en berättelse med existentiell och religiös problematik som kan läsas som en deckare. Det är en bro mellan olika genrer och läsningar, som varken gör avkall på spänning och flyt eller kvalitet och psykologiskt djup.
Maurice Bendrix är författare och romanens berättare och delar flera egenskaper med Greene själv. Till skillnad från i den filmatiserade versionen med Ralph Fiennes och Julianne Moore i huvudrollerna, är Bendrix i Greenes roman en antihjälte. The End of the Affair är trots sin rafflande intrig ingen äventyrsberättelse, lika lite en Bildningsroman. Bendrix mognar inte, i varje fall inte i avseendet att han lär från sina misstag och blir en bättre människa. Han blir bara mer och mer människa, mänsklig som kontrast till gudomlig. Bendrix är jaget utan behov av självförsköning, han har förlorat den kvinna han älskar, bevarande av värdighet framstår som obetydligt i jämförelse med den erfarenheten. The End of the affair är således också en berättelse om hat, smärta och destruktion, utan dessa ingredienser vore det en ointressant historia. Karaktärerna är välvilliga, de vill bara kärlek och i romanen finns ingen konkret antagonist. Ändå vållar de varandra lidande, de ljuger i förhoppning om att ställa ting till rätta och förlorar sin självbevarelsedrift. Greene åskådliggör den goda och alldagliga människans svagheter och oförmåga att styra sitt och andras liv.
Då Bendrix genom sin detektiv erhåller Sarahs dagbok tar romanen en ny vändning. Dagboken är införlivad i The End of the Affair, på så vis blir också Sarah jagberättare, hennes röst ger initialt klarhet åt det skedda och väcker hopp hos Bendrix, för vars svarsjuka det inte finns fog. Sarah har stått vid sitt ord och kärleken till Bendrix lever fortfarande men hon ser sig nödgad att kuva den. Då Bendrix låg livlös efter bomben kastade sig Sarah framför sängen och bad, som hon aldrig hade gjort förut. Hon bad Gud att Bendrix skulle få leva och att om Han lät honom leva skulle hon lämna honom för alltid. Hon skriver att hon är trött på att vara utan honom men hon har lovat. När Bendrix läser detta blir hatet åter till kärlek. Han ser ljuset och tror att de kan återförenas men han förhastar sig. Sarah har blivit en annan under de två förlorade åren, hon är bunden till den makt som gav Bendrix livet tillbaka. Sarah dras till religionen och Gud? Bendrix kan inte acceptera hennes omvändelse trots flera logiskt oförklarliga händelser. När Sarah plötsligt dör återvänder hatet. Bendrix börjar hata den Gud han förnekar men som tog Sarah ifrån honom.
I The End of the Affair utgår Graham Greene från en aspekt som motsäger en av vår tids rådande uppfattningar - att människan är herre över sig sjäv och sin egen lyckas smed. Både Bendrix, Sarah och Henry förlorar kontrollen, de kan inte förutse eller värja sig mot det som sker. Slutligen måste även Bendrix motvilligt godta möjligheten av en makt bortom människans. Försynens finger i det spel som är livet är ett centralt tema i romanen. I The End of the Affair tangeras alla religioners stora fråga - hur det kan finnas ondska och lidande om en god och allsmäktig Gud existerar.
