måndag 14 mars 2011

Stridsberg


Foto: Karin Grip
En olycka kommer sällan ensam, sägs det, samma gäller för upptäckter. När man lärt sig något eller fått nys om en ny sak eller en ny person så tycks denna uppträda på diverse otaliga ställen, som för att bereda sig plats i ens minne eller bara av en märklig slump. Detta hände mig med Valerie Solanas. Samma dag som jag (nästan) deltog i demonstrationen "Ta natten tillbaka", vilket fick mig att tänka på den amerikanska extremfeministen och författarinnan Solanas, så började jag läsa Sara Stridsbergs Drömfakulteten från 2006. Det är en annorlunda roman, uppbruten både kronologiskt och formmässigt och Stridsberg ger plats åt både dramatik och poesi inom prosan. Samtidigt är det ett episkt verk som rymmer en livshistoria och en historia om Amerika och den amerikanska framstegsoptimismen och dess avarter. Romanen har ett särskilt amerikanskt eller anglosaxiskt uttryck. Det fiktivt biografiska greppet är oerhört effektivt och Stridsberg begagnar det lika skickligt som Joyce Carol Oates i romanen Blonde, som också skildrar ett omtumlande amerikanskt kvinnoöde.
I Drömfakulteten erkänns människan Valerie Solanas, hennes driv och hennes sårbarhet. Det är en synnerligen komplex karaktär, som med sin originalitet och vanlighet väcker medlidande hos läsaren, utan att man för den skull behöver dela hennes radikala politiska åsikterna. Men Stridsberg väjer inte för det som är kontroversiellt. Hon avstår inte från att skildra Solanas manshat, det finns där, som en del men inte som allt. Det exceptionella är att texten varken ger platta eller mer trovärdiga förklaringar. Solanas uppväxt, den vålsamme fadern, modern som pimplar sötvin i öknen, de framgånsrika universitetsstudierna och vännen och kärleken - Cosmogirl, allt får vi ta del av, ändå förblir läsaren skonad från psykologiska och freudianska samband och besked. Stridsberg vet inte varför Solanas sköt Warhol, kanske för att Solanas själv inte visste, för att man inte kan redovisa sitt eller andras liv. Det finns slump, men det är inte mindre känsloladdat eller vakert för det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar