fredag 28 augusti 2015

Legionärerna som spegel eller förkovran

En central uppgift för medier med seriösa anspråk tycks vara att hålla upp historiska bilder att spegla samtiden i. Att förse befolkningen med perspektiv, helt enkelt. Jag läser kultursidor, aktuella reportageböcker och lyssnar på radiokrönikor och finner att dessa just nu dignar av speglar. Speglar som reflekterar och sätter växande främlingsfientlighet, flyktingkatastrofen på Medelhavet och den politiska situationen i Ryssland i en historisk kontext. Spegelbilderna utgörs bland annat av fascismen i trettiotalets Europa och flyktingströmmarna i andra världskrigets kölvatten eller de efter balkankrigen. Där finns även äldre händelser som används för reflektera och kontextualisera samtiden, utvandringen till Amerika är ett sådan. Ett annat hav och andra länder men samma hopp om ett bättre liv någon annanstans.

Det var under läsningen av P O Enquists dokumentärroman Legionärerna från 1968 som alla dessa speglar i mediebruset blev synliga för mig. Enquist skildrar hur det gick till då Sverige 1946 lämnade ut 146 baltiska militärer till Sovjetunionen i vad som kommit att kallas en av de största politiska skandalerna i svensk historia.

Legionärerna är en spegelbild så god som någon. Den kan läsas som en fond mot aktualiteter som är svåra att få överblick över. Det finns gott om analogier och trådar kan dras till otaliga, samtida, faktiska händelser eller konstnärliga uttryck. Vad säger dessa spegelbilder då? Att tidsandan en gång varit densamma? Vid en första flyktig anblick kan det tyckas så. Men det är en alltför enkel analys.

Varje dag hör jag skildringar av flyktingkrisen på Medelhavet och dess historiska analogier. Jag läser om den politiska situationen i Europa och kopplingar till trettiotalet Det är intressant och angeläget. Men jag ser att spegelbilderna blir allt fler och tycker att de liknar besvärjelser. Avsändaren önskar att människor ska lära av historien och sina misstag. Lär vi av våra misstag? Lite kanske, men vi gör nya misstag, sällan identiska med tidigare men liknande och inte desto mindre förödande. Jag hör hur hopplöst det låter. Läsningen av Legionärerna jämte dagens nyhetsflöde ger en smärtsam insikt om att historiens lärdomar är tvetydiga.

Legionärerna måste inte läsas mot samtiden. Den kan läsas av det nästintill bortglömda skälet bildning. Detta ämne som idag uppfattas som både elitistiskt och ute diskuterades faktisk i veckans program av Obs Magasin. Någon skarp röst menade att svenskarna blir alltmer välutbildade men allt mindre bildade. Jag rös av exaktheten i påståendet och återvände raskt till P O Enquist. I Legionärerna orienterar jag mig i svensk politik under tiden för folkhemsbygget, Baltikums historia och pressens positioner under efterkrigstiden. Trots att jag läst snart sex år på universitet har jag sällan kommit i kontakt med denna kunskap som jag inte vet vad jag ska ha till. Men så är är det väl med bildning - till skillnad från utbildning - den har inget tydligt användningsområde men ändå en mening. Eller har den det? Bildningen ger mersmak, läsande och skrivande blir ibland till en besatthet. Den driver mig, frågan är bara om jag rör mig framåt eller i cirklar. Borde skicka in mina frågor till Sveriges Radio, men i vilket program hör de hemma? Jag hade hoppats på Obs Magasin eller Filosofiska Rummet men fruktar att de skulle hamna hos Radiopsykologen, eller ännu värre Ring P1.

1 kommentar: