Det privata är inte längre politiskt utan numera huvudsakligen ekonomiskt. Denna ouppmärksammade förskjutning av inställningen till feminism och livsstil tydliggörs av Nina Power i den helt nödvändiga idéboken Den endimensionella kvinnan som utkom 2011. Läsare gör er inga illusioner tycks den pregnanta texten skalla: plånboken styr såväl matvanor som politik och ismers innehåll.
Power skriver i en civilisationskritisk tradition med rötter i Herbert Marcuses verk Den endimensionella människan från 1964. Samhällsanalysen, kritiken av arbetet och den urskillningslösa positiviteten påträffas också i bland annat i Roland Paulsens Arbetssamhället: Hur arbetet överlevde teknologin (2010) och hos Barbara Ehrenreich i boken Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande från 2009.
Feminismen, liksom den politiska korrektheten, har förslappats och urvattnats fullständigt. Den har blivit en kappa att vända efter vinden utefter behag. Aktiviteter i stil med att unna sig vackra underkläder, en spa-weekend eller färgglada drinkar tillsammans med väninnorna betraktas allt oftare som feministiska. Att tycka om sig själv, spendera energi, tid och framför allt pengar på det egna jaget har kommit att bli ett av feminismens viktigaste uttryck i Sex and the City´s kölvatten. Feminismen håller på att transformeras till en frivol livsstil och konsumismens bäste vän. Vad värre är nyttjar politiker och lobbiyster feminismens klassiska diskurs som argument i allehanda frågor. Power anför den amerikanska politiska arenan som ett praktexempel. G W Bush talade för kriget mot terrorismen i Irak och Afghanistan med feminismens termer. Sarah Palin använder samma argument i arbetet mot rätten till abort. Bomber i jämställdhetens namn, alltså. Följdfrågorna låter inte vänta på sig: Vad är det rimligt att använda feminismen till? Och vem stal feminismen från feministerna? Jämställdhet och kvinnlig frigörelse har blivit begrepp med otydligt innehåll. För att lätta på förvirringen bör diskussionen återföras till något mer basalt, frågan om vad frihet är.
Liberalismen befinner sig i sitt esse. Bojor upplöses och den stora valfriheten är redan införd men ett obligatorium återstår och växer sig allt starkare. Kravet på konsumtion är manipulativt men föga synligt. Nina Power tvivlar på om feminismen alls är förenlig med konsumism, liberalism, imperalism och kapitalism. Kan man annat än dela hennes skepsis?
Köpkraften tycks inte veta några gränser. Allting går att sälja med mördande reklam och feminismen passar tydligen utmärkt som pr. Ulf Peder Olrogs visa från 40-talet blev en ofelbar profetia - kom och köp konserverad gröt. I takt med att kollektiva beslut tycks alltmer avlägsna har också feminismens gränser blivit vagare. Feminismen har förvandlats till något som är upp till den enskilde individen att definiera. Finns det då något som hindrar den från att resultera i enbart egoism?
Power skriver i en civilisationskritisk tradition med rötter i Herbert Marcuses verk Den endimensionella människan från 1964. Samhällsanalysen, kritiken av arbetet och den urskillningslösa positiviteten påträffas också i bland annat i Roland Paulsens Arbetssamhället: Hur arbetet överlevde teknologin (2010) och hos Barbara Ehrenreich i boken Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande från 2009.
Feminismen, liksom den politiska korrektheten, har förslappats och urvattnats fullständigt. Den har blivit en kappa att vända efter vinden utefter behag. Aktiviteter i stil med att unna sig vackra underkläder, en spa-weekend eller färgglada drinkar tillsammans med väninnorna betraktas allt oftare som feministiska. Att tycka om sig själv, spendera energi, tid och framför allt pengar på det egna jaget har kommit att bli ett av feminismens viktigaste uttryck i Sex and the City´s kölvatten. Feminismen håller på att transformeras till en frivol livsstil och konsumismens bäste vän. Vad värre är nyttjar politiker och lobbiyster feminismens klassiska diskurs som argument i allehanda frågor. Power anför den amerikanska politiska arenan som ett praktexempel. G W Bush talade för kriget mot terrorismen i Irak och Afghanistan med feminismens termer. Sarah Palin använder samma argument i arbetet mot rätten till abort. Bomber i jämställdhetens namn, alltså. Följdfrågorna låter inte vänta på sig: Vad är det rimligt att använda feminismen till? Och vem stal feminismen från feministerna? Jämställdhet och kvinnlig frigörelse har blivit begrepp med otydligt innehåll. För att lätta på förvirringen bör diskussionen återföras till något mer basalt, frågan om vad frihet är.
Liberalismen befinner sig i sitt esse. Bojor upplöses och den stora valfriheten är redan införd men ett obligatorium återstår och växer sig allt starkare. Kravet på konsumtion är manipulativt men föga synligt. Nina Power tvivlar på om feminismen alls är förenlig med konsumism, liberalism, imperalism och kapitalism. Kan man annat än dela hennes skepsis?
Köpkraften tycks inte veta några gränser. Allting går att sälja med mördande reklam och feminismen passar tydligen utmärkt som pr. Ulf Peder Olrogs visa från 40-talet blev en ofelbar profetia - kom och köp konserverad gröt. I takt med att kollektiva beslut tycks alltmer avlägsna har också feminismens gränser blivit vagare. Feminismen har förvandlats till något som är upp till den enskilde individen att definiera. Finns det då något som hindrar den från att resultera i enbart egoism?
Är den alltså läsvärd? Jag uppskattar verkligen din rättframma stil, i synnerhet dina avslutande meningar.
SvaraRaderaTack! Jag tycker den var läsvärd, verkligen. Därtill lyckas Power med konststycket att hålla sig kort och samtidigt vara uttömmande. Så om man mot förmodan inte skulle gilla den är det ett snabbt överstökat obehag.
SvaraRadera