Nattens Skogar från 1936 är imponerande. Jag fattar ingenting men är ändå överväldigad. Visst är Barnes spränglärd men det är inte de otaliga allussionerna till de otaliga konstarterna och epokerna som väcker min beundran, inte heller är det uttrycksskönheten som snarare faller poesi- än prosaläsaren på läppen, vilket T.S Eliot skriver i sitt berömda förord, som utgör kärnan i min fascination. Det är karaktärerna och deras relationer som kommer mig att "tappa koncepterna". Nattens Skogar är en roman omöjlig att ha kontroll över, den får mig att känna mig liten och läsningen är krävande och en smula smärtsam, men den är en roman som stannar kvar.
I mellankrigstidens Europa vävs fem märkliga människoöden samman i en terapeutisk diskurs. Felix, Robin, Nora, Jenny och bekantar sig alla den mångordige läkaren Matthew O'Connor, han blir deras och mentos. Vad som börjar i yster passion slutar i plågsamma begär och svartsjuka. Felix, Nora och Jenny får alla smaka på Robins nektar och hon blir föremål för deras begär och besatthet. Men Robin låter sig inte fångas, hon är kärlekstörstande utan att vara angelägen. Hon är rörelse, hon försöker inte leva, utan är själv livets ström. Doktor O'Connor står utanför detta förvridna kärleksdrama, han är den som de andra vänder sig till för vägledning i desperationen. O'Connor är dock inte enbart ett plank, han är förmodligen den mest mystiska av de alla. Han säger sig vara den störste lögnaren på den här sidan månen, han öser ur sin fantasi för att ta de dödliga plågorna ur inälvorna på sina vänner. O'Connor är ett allvetande orakel och en påfrestande pratkvarn. Jag orkar och kan inte följa med i hans långa haranger, jag går vilse i texten och undrar vem det är som talar så befängt och pomöst, jag bläddrar ideligen tillbaka och söker ordens källa.
Robin är romanens mållösa nav, hon talar inte, hon är den som man talar om. Trots att hon är orsaken till sina älskare och älskarinnors våndor framstår hon som oskuldsfull, för hon garanterar inget, hon menar ingenting. Robin vill bli älskad men samtidigt lämnad ifred, därmed förkroppsligar hon ett av livets stora dilemma - valet mellan trygghet och frihet, och hon gör det genom att vägra välja sida. Robin både äter kakan och har den kvar men på bekostnad av att hennes älskare och älskarinnor blir utan allt. Robin är en androgyn gestalt, ett både och, som rymmer allt. Hon är oförklarlig men ändå självklar, det är därför som hon är så åtråvärd.
Nattens Skogar är en polyfon roman som också rymmer en identitets- och sexualitetstematik som först kan vara svår att se. Det ursprungliga manuskriptet, på över 600 sidor, redigerades kraftigt och innehöll fler homoerotiska skildringar än den slutgiltiga texten där språket ofta är så kompakt att det skymmer sikten för de sällsamma uttalanden om identitet och sexualitet. Nora beskriver den smärtsamma separationen för doktor O'Connor, efter det att hon förlorat Robin till Jenny:
En man är en annan person - en kvinna är man själv, fångad i ett enda förfärande ögonblick; på hennes läppar kysser man sina egna. Om hon tas ifrån en ropar man att man har blivit plundrad på sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar