lördag 5 februari 2011

Sport i konsten

"Fallstudie" av Maria Miesenbergers. Foto: Johnny Samuelsson

"Fotbollsdräkt" av Tina Lindberg
Foto: Britt Mattsson 
Mjellby Konstmuseum vill minimera abstrakta avstånd mellan vad som ofta anses vara ytterligheter, genom utställningen "Sport i konsten", som är en samproduktion mellan konstinstitutioner i tre svenska småstäder. Vilket syftet är, förutom att locka fler besökare genom att vända sig till en publik som hellre går på derbyn än vernissager, är oklart. Men utställningen som helhet är inte det minsta svårtydd. Man visar på konstens storhet och övergripande förmåga att gestalta livet. En tematisk utställning istället för en biografisk eller historisk är lockande men riskerar att falla platt genom att inskränka betraktarens tolkningsmöjligheter i en av titeln given fåra. Tyvärr saknar "Sport i konsten" udd och det blir en smula förutsägbar. Sport som en manifestation av könsmaktsordningens förtryck är ett självklart tema. Det kommer till uttryck i Tina Lindbergs fotbollsdräkt med ett tryckt motiv av en naken kvinnokropp. Informationen om verket utgörs av ett citat från Fifa-presidenten Sepp Blatter: "Det damfotbollen behöver är tajtare, mer feminina kläder för att locka fler sponsorer." Vidare synliggörs sportens absurda aspekter i exempelvis Pernilla Zettermans videoverk "Vänd rätt upp" som visar en longering där den dresserade hästen ersatts av en liten tjej som löper linan. Men utställningen blir repetitiv, på gränsen till stereotyp eftersom de teman och frågor den väcker är legio i den svenska kulturdebatten. Kanske vore det bättre att installera denna samproduktion i HBK's omklädningsrum eller varför inte på (Nya) Gamla Ullevis läktare, där hade den förhoppningsvis haft större effekt. För inte är det väl de kulturkonsumerande damerna som behöver en tankeställare om sportens upprätthållande av patriarkala strukturer. Även om kritiken kan tyckas vass så är min upplevelse av "Sport i konsten" inte alldeles negativ. Jag kan inte förneka att de interaktiva verken, i form av en cykeltur genom Halmstad och en otvungen pingismatch, beredde mig ett visst nöje. Mitt klander riktar sig heller inte mot de enskilda konstverken, som uppvisar en stor bredd både vad gäller material och stil. Vad jag vänder mig mot är själva verkställandet av idén; att sammanföra rörelserna sport och konst. Konsten på Mjellby Konstmuseum visar på sportens bak- och framsidor, men att granska sig själv lyckas den inte med. Fast det är klart, vad är det som säger att konsten ska vara självkritisk...? Kan inte sporten, för en gång skull, påta sig den uppgiften? Utställningen "Sport i konsten" visas på Mjellby Konstmuseum i Halmstad fram till den 2:e mars 2011. Om man känner sig likgiltig inför denna utställning kan man med fördel besöka museet i syfte att betrakta Halmstadsgruppens unika och fascinerande produktion.

3 kommentarer:

  1. Nice! Skriver du för en tidning eller är texterna skrivna just för bloggen?

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Texterna är skrivna bara för bloggen, förhoppningsvis får jag skriva för en tidning någon gång.
    /Sandra

    SvaraRadera
  3. Hur gör man då ? Du träffar mitt i prick (sportfloskel) , med att det redan vänder sig till de frälsta. Idrotten är full av cementerade föreställningar. Vem går i bräschen för att nå ut till de som bäst har behov av att se hur maktstrukturerna inom idrotten ter sig.
    När få vi se en företrädare för en föreställning/utställning likt denna välja ett helt nytt rum. Entrén på Ullevi - Scandinavium
    där finns massan och rätt målgrupp.
    Idrottsnörd från Halmstad

    SvaraRadera