söndag 20 februari 2011

Litteraturens nytta

Söndagens version av Filosofiska Rummet i P1 handlar om litteraturens värde. Att skönlitteraturen har förtjänster och funktioner utöver den rent underhållande verkar de flesta ense om, men varför och på vilket sätt är inte lika självklart. Under programledaren Lars Mogensens ledning dryftas litteraturens beskaffenhet och inflytande i takt med att min irritation tilltar. Redan första frågan förbryllar; vad är en god bok? Som om det går att svara på, annat än rent personligt. En god bok är en bok som är god. Hopplösa frågor får hopplösa svar. Kanske är min kritik något missriktad, programmet heter ju trots allt Filosofiska Rummet; ett forum för diskussion av omöjliga frågor, men jag tycker ändå att det vore lämpligt om man påpekade det utsiktslösa i en sådan fråga och samtidigt visade på lite självmedvetenhet. Den kritikerosade poeten Ida Börjel fick mig dock att stanna kvar vid radion med sin insiktsfulla fyndighet. En kokbok, svarar hon illmarigt på Mogensens fråga om en god bok.
     Det finns förmodligen lika många anledningar till att läsa böcker som det finns läsare, samma sak gäller för vad man förvärvar genom litteraturläsning. Att man genom att läsa skönlitteratur skulle bli en bättre människokännare är också tvivelaktigt, som om författare vore auktoriteter och specialister på det mänskliga psyket. Människor blir man bra på genom att vara med människor. Det enda allmängiltiga man kan säga om litteraturläsning är sålunda att det gör en bra på att läsa litteratur, på samma sätt som man blir bra på tennis genom att spela tennis. Att man kan lära sig saker, om världen och om abstrakta entiteter som empati, är förstås inte uteslutet, men det är heller inte självskrivet.
     En annan fråga i programmet som upprör är huruvida det är bättre att läsa en dålig bok som kategoriseras som kiosklitteratur, än att inte läsa alls. Givetvis är det så för vissa. Men vad betyder ordet 'bättre' i denna fråga? Att man mår bättre? Att man blir en bättre människa? Vad är en bra människa? Vidare hur är en dålig bok? Programledaren godtar helt sonika distinktionen mellan fin- och fullitteratur. Jag menar inte att det inte finns litteratur med hög respektive låg kvalitet. Det finns författare med större ordförråd och förmåga att gestalta subtila känslor eller storslagna händelser. Men i så fall blir litterär kvalitet en fråga om realism, vilket jag skarpt vänder mig mot. Det är alltså svårt att tala om litterär kvalitet men Mogensen gör det med en sådan ledighet att det väcker misstanke och obehag. Därtill är jag innerligt trött på att de som inte läser populär- eller "skräplitteratur" ideligen uttalar sig om hur den påverkar läsaren. I boken Inte en dag utan en bok: Om läsning av populärfiktion från 1988 ger författaren och litteraturvetaren Gunnar D Hansson ordet till de faktiska läsarna av populärlitteratur, så att de får berätta varför de läser populärfiktion och hur den påverkar dem. Denna bok utgör en tänkvärd kontrast till radioprogrammet Filosofiska Rummet från den 20:e februari. 
-                                                                                                                     

1 kommentar:

  1. Jag blir nog trots allt nyfiken att lyssna på det här avsnittet av Filosofiska rummet! Men också Gunnar D Hanssons bok.

    SvaraRadera